Varför jag tycker att barn är tillåtna på bröllop

Diskussionen om barn vs. bröllop fortsätter. Ni som inte orkar klicka er till “Barnförbud på bröllop” kan läsa min senaste kommentar här nedan.

Petra skrev:
Om man vill ha barn på så bröllop ja. Det är det faktiskt inte alla som vill. Jag till exempel. Och många med mig. På MITT bröllop vill jag inte ha några barn. Du gör som du vill på DITT. Du kan ju bjuda in ett helt dagis om du så önskar. Att du anser att mitt val att inte bjuda med barn på mitt bröllop är “oartigt, fult och diskrimenerande” får stå för dig. Uppriktigt sagt fattar jag inte alls ditt arga blogginlägg – för du skriver ju att om ens barn skriker på bröllopet ska man lämna dem hemma. Men vilken förälder vet det i förväg?!
Slut citat.

Först och främst, mitt blogginlägg var bestämt, inte argt. Jag är ledsen om det uppfattades som det sennämnda. 🙂
Jag vet inte riktigt vad det är du inte förstått i mitt blogginlägg men jag ska försöka reda ut vad jag menade.

Att jag betonade “DITT” var även för att markera paradoxen i det hela. Du har rätt till ditt eget bröllop (uppriktigt menat!) men samtidigt inte rätt att bestämma över alla detaljerna (följd av resonemanget).

Sedan tror jag vi har missuppfattat varandra en aning. Jag liksom du tycker INTE att småbarn hör bröllop till. Det vi är oense om är hur man som värd(inna) bör agera.

Om att föräldrar skulle kunna veta om deras barn kommer att vara skrikiga. Nej, självklart kan man som förälder inte säkert veta det i förväg. Än finns det inga som kan se in i framtiden. Dock blir jag en aning orolig om föräldrar idag inte känner sina barn tillräckligt väl för att kunna förutse hur barnet kommer att bete sig. Har jag ett femårigt barn som aldrig skriker annars, varken till vardags eller till fest, är det inte troligt att barnet skriker nu heller. Likaså tvärtom, vet jag att mitt barn inte kan sitta still borde jag som förälder ha tillräckligt med vett för att inte ta med barnet.

Anledningen till att jag inte håller med dig är att jag anser att man inte ska stänga ute någon. Sedan många år går jag efter principen att “alla är välkomma”.

Med andra ord tycker jag att det här handlar mycket om barnuppfostran och föräldrabeteende. Man kan diskutera barnhantering/uppfostran med sina vänner för att få till en ändring men jag tror inte att ett inbjudningskort är rätt ställe.

Några ord till föräldrarna: barn uppskattar väldigt sällan bröllop och liknande tillställningar. Det gjorde i varje fall inte jag. Prata med era barn om saken. Om barnen inte specifikt säger att de vill följa med samt visar att de förstått innebörden av detta beslut, varför tar ni med dem?

Med vänliga hälsningar
Björn Larsson

PS: Jag läste igenom mitt inlägg igen. Där skrev jag att inte bjuda barn “är” oartigt. Dålig formulering, det borde vara “tycker jag är” eftersom det är en åsikt och inget vetenskapligt faktum. Inlägget innehåller flera sådana “påståenden”. Se dem som åsikter och inte fakta. Och det står för mig!

This entry was posted in Allmänt and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Varför jag tycker att barn är tillåtna på bröllop

  1. Junibarn says:

    Men snälla. Inte för att jag är med i den här disskutionen men barn. Allvarligt. De är ju bevis på kärleken självt. Lämna inte alla barn utanför för att de är just barn. Lämna de utanför om de är sådana som som busar och håller på.

  2. Webbmaster says:

    Originally Posted By Junibarn
    Men snälla. Inte för att jag är med i den här disskutionen men barn. Allvarligt. De är ju bevis på kärleken självt. Lämna inte alla barn utanför för att de är just barn. Lämna de utanför om de är sådana som som busar och håller på.

    Jag håller med dig. Jag tycker inte någon ska lämnas utanför om inte personen ifråga förstör något för någon annan. Barn som busar och håller på har det säkert bättre hemma men jag tycker det är föräldrarnas uppgift att avgöra om barnet ska stanna hemma eller inte.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *